tisdag 28 februari 2023
Vår Herre Jesus visar mig hans skapelse
Meddelande från vår Herre till Valentina Papagna i Sydney, Australien den 21 februari 2023
Efter en natt av intensiv smärta och lidande, tidigt på morgonen, gjorde jag mina bönoffer och vigde mig själv, min familj och hela världen till Den ofläckade Marias hjärta och Jesu heliga hjärta. Plötsligt kom Ängeln från Herren och sade: "Valentina, vår Herre Jesus skickade mig för att du ska följa med mig."
Plötsligt befann vi oss bland många änglar och helgon i en byggnad som såg ut som en kyrka. De var alla knäböjande och vände sig mot samma riktning.
En av änglarna kom nära mig och sade: "Valentina, gör tecknet av korset högt så att alla kan höra dig och följa med."
Jag gjorde som Ängeln bad mig om, jag gjorde tecknet av korset och sade: "I Faderns namn, Sonens namn och den Heliga Andes namn." Därefter förväntade jag mig att vi alla skulle böja oss i gemensam böne.
Istället dykte vår Herre Jesus plötsligt upp bland all dessa heliga själar. Han kom direkt till mig och sade: "Idag ska jag lyfta dig högt upp."
Han sade: "Valentina, mitt barn, följ med Mig. Jag skall ta dig på en rundtur för att visa min Skapelse."
Jag lyddes vår Herre och började följa Med honom. Jag kände så oerhört glädje och lycka, men samtidigt undrade jag varför Han inte frågade alla de närvarande personer.
Vår Herre log och sade: "Valentina, jag vet att du lidit mycket för Mig. Idag ska jag ta dig på en specialrundtur av min Skapelse. Det är din lilla belöning."
Plötsligt flög vi högt över de vackra bergen och naturen, täckt med det vitaste snön med gröna fläckar här och där. Vår Herre var mycket glad och lycklig. Han bar en vit tunika och röd mantel. Han hade skulderlångt hår.
Han tittade på mig och frågade: "Valentina, är du glädjeöverfylld att se dessa vackra glaciarer i de höga bergen? Detta är all min Skapelse. Tror du att detta är allt min Skapelse? Tror du att jag skapat allt som existerar?"
Jag svarade: "O ja, min Herre, jag tror alltid att Du skapat allt och jag lovprisar Dig för det, för allt vad Du gjort. Jag älskar Dig så djupt."
Därefter pekande mot bergen framför oss sade vår Herre: "Detta är mina favoritberg i höjden. De pekar på Mig i de högsta himlarna. Många gånger gillar jag att vara ensam, och jag står på det Höga Berget, så fredfullt i min tillbedjan, och jag frågar mig själv: 'Hur kan mänskligheten förneka allt vad jag skapat?' De tackar aldrig Mig för det."
Medan vår Herre beklagade sig kom en djup sorg till mitt hjärta, och jag blev mycket känslig för Herren. Han förtjänar inte så mycket avvisande från mänskligheten. Till slut har han skapat allt. Jag känner mig så nedtryckt att mänskligheten avviker Skaparen av Universum. Skam över världen! Den behöver vakna till.
Vår Herre fortsatte: "Du vet, mitt barn, jag gillar att avslöja under för dig och visa dem åt dig. Du är alltid så djupt rörd i hjärtat, och du älskar Mig och tröstar Mig, och jag älskar Dig så mycket, du har ingen aning."
Vår Herre frågade mig igen, “Gillar du Min skapelse som jag visar för dig?”
Jag svarade, “Ja, min Herre, det är så vackert.”
Han frågade, “Vill du veta var vi befinner oss?”
Jag svarade, “Ja, Herre, vad heter denna plats?”
Med ett leende svarade Han, “Kathmandu!”
Jag sa, “Detta är långt borta. Tack, min Herre Jesus, för den här vackra utsikten och främst för att vara hos Dig.”
Därefter leende Vår Herre och sade, “Nu måste jag återvända till det Högsta i Himmelen.”
Jag kände mig så nostalgisk och ville gå med Honom. Vår Herre läste mina tankar och sa, “Men du måste stanna längre här för att sprida Mitt Heliga Ord till människor och prata om Min Kärlek och berätta för dem att ångra sig.”
Just då ville jag gå med min Herre eftersom jag saknade Honom. Jag blev mycket känslig, men Han gjorde mig förstå att jag måste stanna här på jorden för att utföra Hans Heliga Vilja.
Tack, min vackra Herre och Skapare.